När kan vi då förvänta oss att dessa tjänster ska ploppa upp ur jorden och frälsa vårt användande av kultur? Min gissning är, kanske föga förvånande, inte inom en nära förestående framtid (n.b. ett år på internet är en kvarts evighet). Fortfarande fokuserar hela branschtänket på att det är skivbolag som vet hur artister ska marknadsföras och hur deras musik ska nå sin publik. Samma med film, där de envist vägrar inse att biofilmen är en upplevelse minst lika mycket som det faktum att man ser på en film. TV-serierna bygger på regionala, men oftast, nationella sändningrättigheter vilket leder till att serier och andra program tar allt från flera månader till aldrig att nå sin publik i andra länder.

När nu konsumenterna efterfrågar moderna lösningar på distributionen av musik, film, tv och andra medier så är det ett faktiskt självmord att inte erbjuda dem, oss, det. Varför måste jag vänta månader på en film som har premiär i USA, när jag inte har något behov av textning, omklippning, censurering och vill se den så snart det är tekniskt möjligt. Om konsumenten vill nyttja en produkt och är redo att betala för den så är det nog bara inom upplevelseindustrin man aktivt försöker motverka det. Det är det som gör att man utan framgång konkurrerar med det gratis som uppfyller behoven, både tekniskt och tidsmässigt.

Varför måste jag som fan av en amerikansk tv-serie vänta tills en svensk tv-kanal kanske har vett att köpa in sändningsrättigheterna och då måste hoppas att deras schemaläggning passar mitt liv? Även om tv-serier är gammal enväga kommunikation, så innebär det ju inte att även distributionen av dem måste fortsätta ha samma föråldrade koncept. Det buzz som skapas kring en tv-serie i USA skulle kunna växa till hela världen om vi andra aktivt kunde delta i det istället för att mötas av regionsbegränsningar på hulu.com, cbs.com, youtube osv.

Kommer vi se detta i framtiden? Ja, helt säkert, men först när bolagen som ansvarar för distributionen har hamnat i slutet av den återvändsgränd de nu promenerar genom och står på branten till självförstörelse. Tyvärr kommer detta ta tid och när inget görs kommer krav på ytterligare lagstiftning och åtgärdsmöjligheter att efterfrågas innan man inser vad som faktiskt behöver göras. IPRED kommer inte ge några incitament att skapa dessa tekniska lösningar, utan är främst att se som en säkring av alternativa intäktsströmmar – eller hur förklarar man annars de hutlösa belopp det är frågan om. De artister som gråtit ut i pressen på sistone, som hävdar att deras skapande beror på IPREDs vara eller icke, kommer att bli varse om de främst negativa efterverkningar som lagen kommer att ge upphov till – utstötande av sina egna fans och inga nya intäkter från de felaktigt förmodade uteblivna sådana från illegal fildelning.

Istället för att baxa igenom ensidig lagstiftning, som kostar bransch och samhälle stora summor, kunde man lagt energin på att skapa nya distributionsvägar, tillmötesgå kundernas önskemål om alternativ och göra skapare, distributörer och konsumenter till goda vänner som faktiskt önskar samma sak – bra material som är lättillgängligt och kvalitativt. Behandla inte kunderna som tjuvar så kommer de heller inte att uppfylla den nidbilden.