strangnet.tech

I recently purchased a solid-state drive, aka SSD, for my laptop. I had grown seriously tired of the long loading times the 500 GB 5,400 rpm drive was giving me. It also had a tendency to never really be quiet — always these clicks every so often which can be a bit annoying when it’s quiet all around.

So, said and done, I went and got the Intel 320 160 GB SSD for about 2,400 SEK, which is about $380 incl taxes. And what a difference it was. I can safely say that this has prolonged the laptop’s life with about a year, if not more. Now it takes about 15-20 seconds to boot up to the Desktop in Windows 7. And starting applications and multi-tasking while loading is a breeze. Starting Eclipse is now just a matter of seconds as opposed to almost a minute or so before.

Installing the OS was also a great experience. Since I don’t have a built-in optical drive, and no external one either, my only option was to install from a USB key. I’ve never installed an operating system that quickly: 12 minutes from start to finish. I followed the guide posted on Microsoft’s Technet, from where I got my copy of Windows 7 Ultimate as a subscribing member:

• Download DiskPart
• Start diskpart from the start menu command input (search programs and files)
• Enter list disk to see the drives’ status
• Enter select disk 1 or whichever number corresponding to your USB key
• Enter clean to empty the drive. Make sure this really is the correct drive before. Double and triple check it!
• Enter create partition primary and then enter active
• Now make a quick format of the newly created partition by entering format fs=fat32 quick
• Finish by assigning a drive letter to the USB key, by entering assign.

After this is done, simply copy all the content of your Windows install disk or ISO to the USB key, and reboot the computer. Make sure your computer either boots from USB before the hard drive och enter a boot drive selection screen just after booting. Refer to your manual for details on this, as this differs between manufacturers and models.

As an added bonus, I now have a 500 GB portable disk drive that I can connect with USB. The case for it was cheap, 129 SEK ($20), and quite aesthetic.

I just found a really good barcode reader for Symbian Phones. I’m most probably late to the party, but better late than sorry.

I’ve previously used the built-in code reader that comes with newer Nokia phones, simply titled Barcode, but it only supports those 2d codes you see pop-up here and there (for example in my left column here on the blog). A featue it is lacking is to be able to scan EAN codes you find on products you buy, so for those needs I’ve used a free software called ZebraScan.

Now enter UpCode – an application that does both. It’s easy to install and almost easier to operate. Just point and it even shoots on its own. If it’s a 2d barcode it launches your web browser, or whatever the code is meant to do, and if you shoot a 1d code (EAN), it saves it to the clipboard so that you could paste it into a document or a search field on a web site.

According to their web site, it supports a plethora of phones (tested on 292 models) either as a native Symbian application or in Java.

Now if it only was able to launch a list of web sites, pre-chosen or by the user, that could use the scanned EAN- or ISBN-code for price comparison – it’d be awesome.

I’ve just realised that I have so many ideas that I want to implement and code, but so little time.

Some of them are for Symbian, primarily Nokia phones, which I have to learn (something I’m intending to do during summer).

Some ideas I have are for Java, and lastly I’m trying to get a hang of building Adobe AIR apps with Flex Builder¹.

One thing in common is that I plan to build a weather app, that will have versions in all three platforms. If I only could squeeze in another few hours per day – the 24-hour day seems sooo 1900′s…

1. If you are a Student, you can apply for a free license for Flex Builder Professional – saves you $249. [↩]

It’s been awfully quiet here as of lately. Last post was eons ago.

The issue was that the server I’m hosted on ran on older software (Apache 1.3 and PHP 4), so I didn’t get WordPress to work 100%. So I didn’t want to get too serious in case things would eventually break…and was way too lazy to actually look into it and have it fixed.

Well, now I’ve had the account upgraded with my hosting provider, so that I get both more bandwidth, more storage and newer versions of PHP and Apache – for slightly more money of course, but still affordable.

So, I really hope this friction free environment will get me motivated to post a little more often than once every quarter…

Let me just take a few seconds to recommend Oderland for anyone who needs affordable hosting with terrific and swift customer support.

Musik- och upplevelseindustrin har ju hela tiden menat att IPRED behövs för att kunna börja konkurrera med gratis och erbjuda kunderna, dvs de de kallar för tjuvar just nu, de tjänster som efterfrågas.

När kan vi då förvänta oss att dessa tjänster ska ploppa upp ur jorden och frälsa vårt användande av kultur? Min gissning är, kanske föga förvånande, inte inom en nära förestående framtid (n.b. ett år på internet är en kvarts evighet). Fortfarande fokuserar hela branschtänket på att det är skivbolag som vet hur artister ska marknadsföras och hur deras musik ska nå sin publik. Samma med film, där de envist vägrar inse att biofilmen är en upplevelse minst lika mycket som det faktum att man ser på en film. TV-serierna bygger på regionala, men oftast, nationella sändningrättigheter vilket leder till att serier och andra program tar allt från flera månader till aldrig att nå sin publik i andra länder.

När nu konsumenterna efterfrågar moderna lösningar på distributionen av musik, film, tv och andra medier så är det ett faktiskt självmord att inte erbjuda dem, oss, det. Varför måste jag vänta månader på en film som har premiär i USA, när jag inte har något behov av textning, omklippning, censurering och vill se den så snart det är tekniskt möjligt. Om konsumenten vill nyttja en produkt och är redo att betala för den så är det nog bara inom upplevelseindustrin man aktivt försöker motverka det. Det är det som gör att man utan framgång konkurrerar med det gratis som uppfyller behoven, både tekniskt och tidsmässigt.

Varför måste jag som fan av en amerikansk tv-serie vänta tills en svensk tv-kanal kanske har vett att köpa in sändningsrättigheterna och då måste hoppas att deras schemaläggning passar mitt liv? Även om tv-serier är gammal enväga kommunikation, så innebär det ju inte att även distributionen av dem måste fortsätta ha samma föråldrade koncept. Det buzz som skapas kring en tv-serie i USA skulle kunna växa till hela världen om vi andra aktivt kunde delta i det istället för att mötas av regionsbegränsningar på hulu.com, cbs.com, youtube osv.

Kommer vi se detta i framtiden? Ja, helt säkert, men först när bolagen som ansvarar för distributionen har hamnat i slutet av den återvändsgränd de nu promenerar genom och står på branten till självförstörelse. Tyvärr kommer detta ta tid och när inget görs kommer krav på ytterligare lagstiftning och åtgärdsmöjligheter att efterfrågas innan man inser vad som faktiskt behöver göras. IPRED kommer inte ge några incitament att skapa dessa tekniska lösningar, utan är främst att se som en säkring av alternativa intäktsströmmar – eller hur förklarar man annars de hutlösa belopp det är frågan om. De artister som gråtit ut i pressen på sistone, som hävdar att deras skapande beror på IPREDs vara eller icke, kommer att bli varse om de främst negativa efterverkningar som lagen kommer att ge upphov till – utstötande av sina egna fans och inga nya intäkter från de felaktigt förmodade uteblivna sådana från illegal fildelning.

Istället för att baxa igenom ensidig lagstiftning, som kostar bransch och samhälle stora summor, kunde man lagt energin på att skapa nya distributionsvägar, tillmötesgå kundernas önskemål om alternativ och göra skapare, distributörer och konsumenter till goda vänner som faktiskt önskar samma sak – bra material som är lättillgängligt och kvalitativt. Behandla inte kunderna som tjuvar så kommer de heller inte att uppfylla den nidbilden.

---

För övrigt är det, om någon lyckats missa det, gå-med-i-piratpartiet-dagen idag. Kanske något att överväga när inga andra partier verkar ha förstått sig på det moderna, digitala samhället.

Secunia’s software version checking tool PSI has given them data on how many of the scanned systems that are fully patched, and the number seems rather poor at first glance. 1.91% of all the PCs that has used the tool, since its version 1.0 was released, were fully patched. 45.76% had 11 or more unpatched applications.

Secunia emphasizes that this is to be considered as a best case scenario, as users of their tool are to be considered security aware.

From my own experience of running the tool, it is that these numbers should be taken with a grain of salt. Even though all software are up-to-date on a system, the tool still finds old files remaining but not in use – Flash tends to be a good example where a plethora of versions can be spread out on your system without being in use. It also won’t take into account whether the unpatched applications are even used anymore – they might have been installed once and just forgotten.

Sometimes updated software could mean that other software or features become incompatible, and would be another reason for not updating.

Even still, it’s always best to keep most software updated. It usually isn’t much hassle at all any longer, just a few clicks with your mouse (or a few more if on Vista with UAC). The way that software repositories in popular Linux distributions work, is really to the advantage when it comes to everyday software update checking.

(via: IDG)

Freshly installed WordPress 2.6.3 and a clean theme called Lorem Ipsum. Now I just have to add the feed to Twitterfeed and make sure the page works out fine when viewed with the E71¹.

1. A really lovely phone, btw. [↩]